Senaste inläggen

Av J. B. - 10 maj 2012 09:55

Efter många om och men så har jag valt att flytta till en ny sida. En nystart av bloggandet och en fortsättning på Löpningen. Sidan ni ska besöka i framtiden heter: http://lopare.wordpress.com/


Varken mer eller mindre. Tack bloggplatsen för uppmärksamheten under de senaste 18 månaderna.

ANNONS
Av J. B. - 9 maj 2012 21:30

Det stora pluset är att jag inte har feber. Det känns som ett problem mindre. Om man nu bara får ut allt jäkla snor ur näsan så är det ännu ett mindre problem och kan man dessutom få bort den lilla halsont jag har kvar tills 13.36 på lördag så är "we good to go". Jag kommer ta mitt beslut på fredagkväll dock. Och jag kommer kämpa in i det sista att det ska bli bra. Därför så gör jag desperata försök att liksom bli pigg och "frisk" igen :-) Som här tex...


 


Jag har idag precis som igår jobbat och så här glad är jag på jobbet nu för tiden, dvs på det nya jobbet...


 


Vidare fortsätter det här inlägget med än mer bevis på hur fruktansvärt icke-fotogen jag är. Trots att vi hade en hiskeligt skicklig fotograf så blir man inte vackrare än så. Det är sant som de säger, vissa saker, inklusive mig då, upplever man bäst live...


 


Det är för övrigt Atlejé Lena i Helsingborg som har tagit bilderna. Och hon gjorde ett kanonjobb :-) Det är som sagt jag som helst håller mig bakom kameran. Nåväl. Jag har som ni kanske förstår inte tränat något idag. Jag försöker verkligen att få bort min lilla förkylning tills på lördag. Jag försöker ändå att hålla mig något aktiv så man inte säckar ihop helt. Jag har jobbat och som bilden oavn visar där jag står med min kollega Anne så ler jag extremt mycket mer nuförtiden när jag jobbar (om än den bilden tagen förra veckan). Också, jävligt skönt och väldigt roligt.


Har kollat in Hamilton filmen. Tjaaa, vad ska man säga? Jag gillar Micke Persbrant. Han är så där rått hård. Nackdelen med agentfilmer är att jag även kan en hel del om olika vapen och då kan man sitta och störa sig på "sakfel". Men till det stora hela så var filmen en helt OK action för att vara en film som producerats i Sverige.


Ni vet alla hur mycket jag älskar regn. Det är något visst med regn. Det är liksom mys på hög nivå! När jag är på Åsen så trivs jag som bäst när det regnar. Gärna när det öser ner för då får jag ha min bakgård för mig själv. Bada i lera och sköljas av regn. Det är banne mig underbart! Jag fick den här länken av Åsa. Hon tycker också om regn.


ANNONS
Av J. B. - 8 maj 2012 22:51

Jag är fast övertygad om att alla människor varje dag växer och lär sig. Någonstans är det ett sätt för oss att gå in i våra respektive roller och bli bättre människor. Jag vill inte släppa min tro om att vi alla kan och att alla människor faktiskt har förmågan att sätta sig in i och förstå andras tankesätt. Ibland misslyckas det dock. Ibland måste man släppa det hela och röra sig vidare i en annan riktning. Sluta analysera och bara vara. Lättare sagt än gjort. Men nödvändigt.


Mitt bekymmer är inte och kommer aldrig att vara min kapacitet för den är det inget fel på. Min fysiska förmåga kan bara förbättras för varje dag som går och det är precis det jag fortsätter att göra. Utveckla min fysiska förmåga men jag måste bli lika bra på att utveckla min psykiska förmåga också. Det är sant det som syns utåt. Jag har sista tiden inte mått så där jättebra. Eller det gör jag men samtidigt har jag fortfarande kvar en del av mina spöken och de ställer till det för mig. Jag måste lära mig att släppa dom eller åtminstonde hantera dom för att det fysiska och psykiska ska kunna flyta ihop till en skön symbios och fungera utmärkt.


Jag är grymt tacksam för ett samtal nu ikväll. Säga vad man vill men det hjälper alltid att prata och det är inte bra att hålla saker och ting inom sig. För vad är det värsta som kan ske? Absolut ingenting...


I´m not here to hide, I am here to grow! Och förhoppningsvis, någonstans på vägen bli en bättre människa. Det tror jag är fullt möjligt. Jag är även väldigt övertygad om ett riktigt bra lopp på lördag, ja, förutsatt att den här kärkiga och febriga känslan lämnar min kropp omedelbart bums...Nej, det gjorde den inte...som tur är är det en ny dag imorgon...


Glöm inte kompisar, vad ni än brottas med så har även den värsta av nätter en soluppgång...Fortsätt våga vara Er själv och lev, lev varje dag som om det vore Er sista. Ni är värda det absolut bästa! Nu kör vi!



Av J. B. - 6 maj 2012 17:47

Jag var ute på Åsen idag med Johan. Allting har mer eller mindre blommat ut och det är en väldig skillnad från höstens och vinterns färger. Strålande vackert och underbara förutsättningar. Vi tog det lugnt och gick för det mesta. Joggade lite och sprang lite nerför. Skönt med en extremt lugn och avslappand söndag. Bilderna talar för sig själv...


         


Utsikten ner mot sjön


 


Tror det är riktning mot Perstorp från toppen av Kopparhatten


 


Vinterns stormar har slagit hårt


 


På vägen tillbaka fick vi stanna till och städa upp i vattnet.


   


Detta träd har legat så här under flera års tid. En klippa finns rakt ovaför det. Förra året tog jag en bild vid samma ställe. Vid närmare efterforskning visade det sig att trädet flyttat sig ett par meter.


 


Nere vid sjön igen



 


Mötte även på en skogsödla


 


Vila vid sjön efteråt


   


Jag och Johan vandrade - joggade - spurtade - sprintade - sprang i över 3 timmar och 30 minuter. Precis det jag behövde. En motionsdag utan krav där man bara kan ta det lugnt och njuta. Att jag sen dessutom får göra det på min fina bakgård. Det är bara bonus...

Av J. B. - 5 maj 2012 21:24

Trots ett mycket bra sprunget Lundalopp precis enligt plan så är det något som inte stämmer. Hjärtat känns tungt. Och tomt. Jag är rädd att jag börjar tappa det igen och längtan efter mitt berg är alldeles för stort. Jag känner att jag behöver komma bort och det ska bli väldigt skönt att komma iväg imorgon och vara en del av min Söderås.


Jag har inget emot stadslopp. Tvärtom. Det är en himla fin och trevlig atmosfär och det är roligt när det går fort. I synnerhet då det går fort utan ansträngning men...jag saknar. Och när jag ser till helheten så inser jag väldigt fort att jag inte är gjord för att springa 10 km inne i stan. På något sätt bildas det en ångest som bara får mig att längta bort. Jag tvivlar, jag tvekar. Och det självförtroende jag borde bära med mig ruvas på sätt och vis. Det tärs isär och jag står där med en fot på vardera sida av mållinjen. Tveksam till mig själv och det jag vet att jag kan prestera. Hjärna spelar ständiga spratt och trots mil efter mil och trots fantastiskt genomförda träningar så händer det något.


En spärr sätter igång och jag kommer inte fram. Jag känner inte att jag förtjänar den stunden i ljuset.


Det är gamla saker som gör sig påminda i dem stunderna. Och allt det som är bra glöms bort för stunden. Jag kan känna hans eviga hackande och negativa attityd till allt det som jag gör. Och jag kan känna hans längtan att än en gång få förnedra mig och trycka ner mig. Visa mig hur mycket bättre han är och att jag inte ska tro att jag är något.


I samma stund så väcks Alteregot och där är något som får mig att kämpa emot. Jag springer utan motstånd och mina spöken som jag bär med mig. Ja, de försvinner i ett tomt inte och bestämt tar jag steg efter steg. Fast besluten om att jag han aldrig ska få sätta sig på mig igen.


I stunder som dessa inser jag också hur viktigt det är att lyfta fram andra. Att dra upp deras presentationer i ljuset och visa att alla kan och att alla människor förtjänar att känna delaktighet och visa att de är duktiga. Våga tro på att alla kan efter den egna förmågan och att alla människor har en rätt att visa att man duger. Precis så som man är oavsett tid, placering eller fart.


Jag glädjs så mycket åt mina lagkamrater och för deras fantastiska presentationer. Gång efter annan bevisar vi varför vi är den största föreningen med så stort hjärta och kärlek för den idrott vi älskar så. Och det är en enorm ära för mig att kunna springa med individer som är så väl 12 år som 75 och göra det på ett så trivsamt sätt att man saknar dom så fort man lämnar dem. Därför är dom som en andra familj.


Imorgon är det en ny dag och det tas nya tag. Jag ska iväg med Johan och springa lite på Åsen och bara vara. Det ska bli skönt att bara njuta av dagen :-)Typ så här...





Av J. B. - 1 maj 2012 18:36

Well, I get tied down. When you cross my mind...sjunger Dylan Leblanc i låten "If the creek dont rise".

Han poängterar sen att kärlek är som vatten men mer likt vatten i en fors. Kärlek är känslor. Fan så mycket känslor det är. Håll i hatten nu för här kommer ett erkännande. Under den här stenhårda ytan, där den brutala versionen av mitt fyrbenta alterego lever och där skratt avlöser det ena dåliga skämtet efter det andra. Där allting har en liten släng ironi i sig med glimten i ögat, djupt där inne finns...Jag...en kille med, om jag får säga det själv, ett rätt gott hjärta där mer eller mindre alla har plats.



När jag har den förmånen att utöva min idrott och göra det som jag älskar så mycket så slåss de båda om att få visa sig. Alteregot, det andra jaget jagar febrilt, någonstans undermedvetet så håller han sig i styr och det är sällan han kommer fram men han finns med i  varje steg. Och så finns Jag. Jag kommer fram när jag får spendera tid med mina Björnstorpare. När jag är med min bror och hans familj. När jag är med min syrra och när jag tänker på alla härliga vänner. Jag finns där när jag jobbar. Jag är väldigt skicklig inom massor av områden. Han borde få beröm oftare.


Jag är även väldigt känslig av sig även om den sidan väldigt sällan visas. Jag är en expert på att ta hand om andra och se om andras behov men ibland är han lite slarvig med sig själv. Jag hinner inte alltid med sig själv. Då och då får faktiskt jags Alterego kliva in och reda upp situationen. Det är när jag blandas med Alteregot som Jag egentligen visar alla de rätta sidor som finns. Där känslor är en stor värdegrund men där ingen får trampa på Jag just för att han vågar visa sig öppen. Då och då händer det ändå. Men det kan man faktiskt inte göra så mycket av. Även det har sin mening och även det är en lärdom. En läxa.


Jag och Alteregot tillsammans skapar en hård jävel. Hård som granit. Har man tur och är man något skicklig så kanske man får se både Jag och delar av Jagets Alterego. Det är sällan Jag egentligen släpper in någon. Snarare är det så att man söker sig till honom och det är välkommet. För jag är alltid öppen. Och det finns alltid utrymme för andra.


Ett mynt har alltid två sidor. En bok ska man aldrig döma efter omslaget...Glöm aldrig det.


Peal the scars from off my back, I dont need them anymore, You can throw them out or keep them in your mason jars...



Vilket jävla fluminlägg.


Jag har idag varit i Lund och varit funktionär på klubbens VDM 3000 meter bana. Det är mäkta imponerande och lika skoj varenda gång att träffa mina Björnstorpare. Eftersom dagens träning i Skrylle ställdes in pga VDM så har jag istället sprungit en halvmara här hemma i ett något högre tempo än "vanligt". Vad nu vanligt än är. Jag känner att jag mår bra i kropp och själ och det känns lovande inför Varvet. Det ska bli roligt att komma iväg och byta miljö ett tag. Det är den där känslan jag vill ha om att infinna mig på en annan plats helt enkelt. Med det inte sagt att det är något fel här hemma. Allting är bra.


Jag är mycket nöjd med dagens träning. Har nu gjort en gryta och ska försöka att äta. Det jag ångrar bittert är dem 525 kr jag lade på två kg tapetklister från Vitargo. Jag har nämligen exprimenterat vidare idag och kommer fram till att, jo, man blir något piggare men det är inte i närheten av den effekt som utlovas. Så världens bästa sportdryck kan istället titulera sig Världens bästa klister, snart i en butik nära dig!...


Den här kvällen fortsätter med Howie Day...Må väl där ute, Bon Dia!


Av J. B. - 29 april 2012 21:05

Man kan sammanfatta den här veckan med att den har varit lugnare. Min häl har blivit bättre och jag har kunnat träna mycket bra men med lite mindre mängd än vanligt. Jag är glad att jag tog ut två extra dagars vila. Det gjorde bara gott och kändes bra.


Veckan har gått väldigt fort och den avslutades på allra bästa vis, snabbdistans med Mats. Riktigt roligt pass i ett något blåsigt Svalöv som bjöd på både med och motvind. Benen var rätt pigga ikväll trots ett rätt rejält pass på morgonen. Jag har alltså lyckats få till fyra träningar under helgen och mycket kilometrar har passerats. En rolig notis i sammanhanget är att jag under dessa fyra första månader av 2012 har hittills sprungit 1510 km. Trenden känns bra och jag mår bra. Jag är även tacksam att jag bara vid två tillfällen kännt av smärtor i mina ben (Knävecket och hälen).


Den här veckan ska det jobbas lite och så ska jag upp i normal träningsdos. Ska försöka att få in en hel del fart igen inför stundande Göteborgsvarv. Ska jag dit och springa så kan jag lika gärna bruka allvar. Även om jag inte hade tänkt att köra det loppet. Men det ska bli roligt att åka iväg och ha en skön lördag med mina Björnstorpare. Riktigt skoj.


Mustafa Mohammed. Ja. Han gör ett kanonlopp idag. Trots det så får han inte åka iväg till OS och representera sitt land. SOK vill nämligen att man ska springa maran på 2.11 för att kvala in till den Svenska OS truppen. SOK, era stolsbundna stofiler. Ni anser det vara rimligt att springa 2.11 på maran för att kvala, när gjorde någon av Er det sist? Nej jag tror inte detta handlar om en gräns på 2.11 då den internationella gränsen ligger på 2.15 Musse är alltså godkänd som maralöpare i världen, ja, utom just i sitt eget land. Nej då, det är viktigare att man primerar andra sporter istället. Som fotboll exempelvis. Så klart ska en lagidrott likt denna primeras (LÄS=NOT)...SOK...vilket jävla skämt alltså.


Av J. B. - 28 april 2012 20:06

Jag tycker vi börjar här. Baconsallad a lá Ronja med Kycklingfilé och bearneise. Ni som inte tål fett bör typ titta bort.


 


Jag tror inte jag vet någon, förutom mig själv, som talar så bra om Bacon som min löparvän Ronja. Det kan bero på att vi är jävligt kloka båda två och för att bacon är jävligt gott. Dont fear the fat, people!


Dagens träning har utövats i två omgångar. I förmiddags sprang jag ett distanspass där jag fick hejda mig själv. Jo, så lätt kändes det. Efter ett tag började det regna och jag njöt bara. Regn är underbart. Jag valde att avsluta det passet med 5X100m backe. Det gick också bra. Fint och jämnt.


Jag laddade om lite med räkmacka och tapetklistret (Tack Sofie) från Vitargo. Fördelen är att det faktiskt smakar saft. Jag gillar ju saft. Det är gott men fan vad dyr saft. 525 kr för två kg pulverhelvete som ska smaka citrus men påminner mer om avslagen Fanta från 1987. Jag känner mig inte övertygad om att tapetklistret är värt det, än så länge. I grund och botten känns det lite som att Vitargo lever än och har överlevt de sista fem åren på gamla meriter. Jag undrar hur trött man måste vara för att det ska slå in? Den här kicken som dem talar om. Ska dock inte bara klanka ner på deras produkt. Deras gel med cola smak, smakar förvisso så långt ifrån cola man kan komma men den fungerar. Använde jag på Lidingöloppet.


Jag känner att jag svävade iväg lite nu. Faktiskt. Så tillbaka till det hela. Dagens andra träning var också en lättare distans som avslutades med 5X100 meter backe. Som tur är bor jag i en "dal" (läs=nerförsbacke) vid en "flod"(läs=ett vattendrag) i underbara Svalöv. Som en dag som denna inte hade några som helst hinder för oss löpare. Regn hjälper. Allvarligt alltså. Det gör så att fler håller sig inomhus. Spelar TV spel och sånt.


Det har varit en bra träningsdag men den toppas av att det regnar medaljer över Björnstorp på Terräng SM! Så jävla gött!


Nu till en skön låt att springa till...


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se